Via projektet Giftfritt dagis vill Marthaförbundet minska på skadliga kemikalier som kan finnas i dagismiljön. Det här görs via information, rådgivning och konkreta tips till daghemmen.
I det treåriga projektet Giftfritt dagis, som fått stöd av BMR, jobbar Marthaförbundet tillsammans med privata daghem för att göra dagismiljön så fri som möjligt från skadliga kemikalier.
– Barn är en stor del av dagen på dagis, deras kroppar är ännu inte så utvecklade och de vistas mycket på golv. Det har visat sig att kemikalier samlas i damm, berättar projektkoordinator Jenni Haapala från Marthaförbundet.
Fokusområden för projektet är städning, mat, lek och vila. Barnen får ta del av pedagogisk verksamhet till exempel genom att laga egen giftfri modellera eller odling och föräldrarna får information om vad som är på gång.
– Barn sätter ofta saker i munnen och många leksaker i plast kan innehålla hormonstörande ämnen. Möbler och till exempel gamla skumgummimadrasser kan vara behandlade med flamskyddsmedel, berättar Haapala.
Hjälp med att välja rätt
Projektet Giftfritt dagis började under våren 2019 med ett pilotdaghem och under hösten är planen att besöka tio daghem.
Tanken är ändå inte att rensa ut allt på en gång, utan det handlar om en process. Det första steget är att informera dagiset om vilka skadliga kemikalier som kan finnas och sedan inventera daghemmet tillsammans med personalen.
– Efter det ger vi en rapport på vad som är mest kritiskt att rensa bort och vad som kan bytas ut. Vi kan till exempel erbjuda att vi byter ut plastservisen till porslin.
Målsättningen är att hjälpa daghemmen att välja rätt. Många behöver konkret hjälp och endast rådgivning skulle knappast räcka. Därför är stödet från BMR viktigt.
– Giftiga kemikalier syns inte heller utanpå vilket gör det svårt att veta vad allt innehåller. Vi tar reda på och ger konkreta tips på bättre och säkrare alternativ.
Enligt Haapala vill man ändå inte orsaka någon hysteri.
– Men vi vill uppmana alla att bli medvetna om kemikalierna och var de finns. Och sedan ge konkreta exempel på hur man kan byta ut dem till något bättre, säger Jenni Haapala.
Text: Michaela von Kügelgen